Keep calm and carry on?

Har kvinnor anledning att vara rädda när de går utomhus när det är mörkt? Brottsförebyggande rådets senaste Nationella trygghetsundersökning (NTU) visar att en tredjedel av kvinnorna känner sig rädda för att gå ut om kvällarna och en del väljer till och med att stanna hemma. Ökningen har aldrig i BRÅs historia varit större. Men inte bara oron för sexualbrott har ökat sedan föregående år, även de faktiska brotten har ökat, från 97000 fullbordade eller försök till våldtäkter till 140000. Det är skrämmande siffror.

En av samtidens tristaste tendenser är förkärleken till de kortsiktiga och svartvita förklaringarna. Nasrin Sjögren, opinionsbildare och aktiv i Sverigedemokraterna, skrev ett flitigt delat inlägg på facebook där hon krävde invandringsstopp för andra än “kvinnor, små verkliga barn och kristna flyktingar”. Då ska man känna till att siffrorna i NTU mäter det som skedde 2015, inte 2016. Den stora flyktingströmmen kom i slutet av 2015 och dess inverkan på svaren är på sin höjd ytterst begränsad.

Om SD vill skylla allt på flyktingar gör liberala ledarskribenten Sofia Mirjamsdotter sitt bästa för att förklara bort de ökande sexualbrotten. ”Visserligen är det fler kvinnor än tidigare som uppger att de utsatts för sexuella övergrepp av något slag (allt från ofredande till våldtäkt), men vad betyder det egentligen? Det betyder inte nödvändigtvis att fler övergrepp begås.” I en ovanligt faktaresistent text avvisar hon NTUs rapport med att mediarapportering gjort kvinnor mer oroliga och därmed anmäler oftare. Då bortser hon ifrån att NTU visar att anmälningsbenägenheten sedan flera år är svagt sjunkande. Mirjamsdotters tes, att rädslan är obefogad relaterat till riskerna, är mycket märklig för att komma från en feminist. Det här är samma vänsterfeministiska tendenser vi ser när hedersförtryck i förorten debatteras – att bortse från obekväma fakta av rädsla för att gynna SD.

I en minst lika märklig text tar sig Expressens krönikör Frida Boisen an rapporten. Här ska problemen bemästras medelst positivt tänkande, “Ta tillbaka natten!”, allt medan skulden för att kvinnor oroar sig för brott läggs på – kvinnor som är oroliga. Men en sak har hon alldeles rätt i. Att tro att det här går att lösa i en handvändning är att lura sig själv. En väldigt stor del av den långsiktiga lösningen sitter Sveriges föräldrar på och den är knastertorr och gammaldags: moral och etik, rätt och fel, brott och straff.

Siffrorna NTU presenterar är alarmerande. Men att tro att stängda gränser är svaret på ökande brottsligheten och otrygghet är inget annat än populistisk främlingsfientlighet. Inte heller kan oron och ökningen bortförklaras eller bemötas med käcka hejarrop.

Alla som bor i Sverige, oavsett om vi fötts här eller flytt hit, ska vara fullständigt övertygade om att samhället aldrig accepterar att individens fri- och rättigheter kränks. Antalet sexualbrott och oro för att bli utsatt ökar på samma gång som förtroendet för rättsväsendet och polisen minskar. Ekvationen är bekymmersam. Själva fundamentet för en demokrati är att dess medborgare känner tillit till dess grundläggande institutioner.

Bara den senaste tiden har vi hört nyheter om gruppvåldtäkter där gärningsmännen friats från misstanke eller straffats med löjligt låga straff. Gärna fler poliser och mer resurser till polis och rättsväsende. Men det räcker inte. Om jag utsätts för ett sexuellt övergrepp måste jag kunna lita på att samhället agerar från sin allra kraftfullaste sida. Straffen behöver skärpas. Då skulle åtminstone jag bli lite lugnare.