KRÖNIKA: Ska skolkrisen lösas måste föräldrarna ta sitt ansvar för uppfostran

KRÖNIKA i Dalarnas tidningar 11 juni 2016

De sista tonerna av Den blomstertid nu kommer har klingat ut. Elever kastar inlärningens ok och skolväskan på hyllan för att njuta av ett av världens längsta sommarlov.

Få av dem kommer ägna en tanke åt det faktum att många av dem kommer möta en obehörig lärare på uppropet i höst. Skolkrisen är en lärarkris.

Ingen skola är bättre än sina lärare. Därför är det oroande att det fattas 70000 lärare de närmaste fem åren. Samtidigt överväger sex av tio lärare att sluta.

De orkar inte med den psykosociala arbetsmiljön, den administrativa bördan och de stora grupperna.

Lärare vittnar om att allt mer tid tas från undervisningen för att lösa konflikter och skapa ordning. En tredjedel av eleverna på högstadiet upplever sig störda på nästan alla lektioner.

Är det konstigt att svenska elevers resultat har försämrats mest av alla deltagande länder i PISA-mätningarna?

Min lärarvän skrev på Facebook:

När du har blivit kallad hora, bitch och hur ful du är för sjuttielfte gången av en åttaåring. När du inte kissat på hela dagen, för du hann inte. Till detta ska du lära barn hur man väntar på sin tur och att du inte ska skrika rakt ut i omklädningsrummet samtidigt som du slår din kompis med handduken. De skulle visst pytsas i kunskap också. Ibland undrar jag lite smått, är föräldragenerationen abdikerad? 

Engagerade föräldrar är avgörande för barnets skolgång. Men föräldrar går allt mer sällan till sig själva om de inte är nöjda med barnets uppförande eller resultat, utan till läraren.

Läraren har på några årtionden gått från att vara en respekterad auktoritet till att bli en serviceinrättning.

Samhället kan inte samtidigt predika att förskola är bättre för barnet än vad föräldern är, förskjuta fostransansvaret från förälder till förskola och skola, och vingklippa läraren genom att urholka respekten för läraryrket.

Ekvationen går inte ihop.

Svenska skolans kris är det sorgliga resultatet av målmedveten nedmontering av normer och auktoriteter. Endast 5 av 100 lärare upplever att läraryrket har hög status i Sverige – att jämföra med Finlands 59 av 100. Det är icke godkänt.

Statsvetaren Katarina Barrling konstaterade riktigt i Svenska Dagbladet (5/6)att det krävs en genomgripande värderingsförändring i hur samhället ser på lärares auktoritet.

På samma sätt behöver vi göra upp med arvet efter Alva Myrdal. Skolans läroplan slår fast att det är familjen som har huvudansvaret för elevens fostran och utveckling.

Mammor och pappor som lär sitt barn att lyssna, att inte slåss, att göra sitt bästa och att respektera andra, ökar också barnets förutsättningar att lyckas i skolan.

Myndigförklara föräldrar.

Återupprätta lärares auktoritet.

Detta hänger ihop.

Föräldrar och lärare måste arbeta mot samma mål. När föräldrar tar sitt ansvar som föräldrar kan lärare vara just lärare. Eleverna blir vinnarna.

Annonser

Lämna gärna en kommentar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s